Sverige började under slutet 1980-talet och början av 1990-talet att reflektera över behoven hos vittnen och brottsoffer (målsägande) i samband med rättegång. Många som kallades till rättegång var osäkra och visste inte hur en rättegång gick till, vilket skapade oro och rädsla. 1995 startades Sveriges första vittnesstödsverksamhet av Brottsofferjouren i Växjö.

Vittnesstödsverksamheten i Växjö fungerade bra och var uppskattad av både målsägande, vittnen och de som arbetade på domstolen. Idén spred sig till andra Brottsofferjourer och vittnesstödsverksamheter växte fram på flera orter i Sverige. 2001 fastslog regeringen att vittnesstödsverksamheten har en viktig funktion och täcker ett behov hos många av domstolarnas besökare, och borde därför inrättas vid landets alla tingsrätter och hovrätter.

Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket fick därmed ett regeringsuppdrag att verka för att det ska finnas vittnesstöd vid alla tingsrätter och hovrätter i hela landet. I 54 domstolar drivs vittnesstödsverksamheten av en lokal Brottsofferjour. Brottsofferjouren har ett nära samarbete med myndigheter och samarbetspartners i hela landet, både lokalt och nationellt, för att verksamheten ska fungera så bra som möjligt för de brottsoffer (målsägande), vittnen och familjemedlemmar som behöver information, stöd och praktisk vägledning.