Målsägande (brottsoffer) och vittnen har en väldigt viktig roll i en rättsprocess, genom att berätta om vad som har hänt och vad de har sett eller upplevt. Många som är kallade till domstol kan känna sig oroliga inför att vittna. En rättegång är komplicerad och innehåller många juridiska ord och termer som kan vara svåra att förstå, vilket ibland kan öka oron. Vissa vittnen och målsäganden är rädda för att de själva eller någon i deras familj ska hotas eller skadas om de berättar vad de vet. Vissa vittnen känner också en olust inför att vittna och vill inte bli indragen i en situation som de känner inte berör dem. Nära 100.000 människor vittnar i svensk domstol varje år och även om det kan ge upphov till oro så visar statistik från Brottsförebyggande rådet att det i praktiken är väldigt ovanligt med faktiskt våld mot vittnen. Att genom hot eller våld försöka stoppa ett vittne från att avge vittnesmål är ett allvarligt brott och kallas övergrepp i rättssak. Om du har blivit hotad eller om någon har försökt få dig att ändra ditt vittnesmål är det därför viktigt att du berättar det för polisen.

Om du känner dig väldigt rädd för att vittna kan domstolen ibland bestämma att du kan ge ditt vittnesmål via videolänk från en annan domstol eller ett annat rum. Ett annat alternativ är att den åtalade personen kan få sitta i ett annat rum när du ger ditt vittnesmål. Om du känner sig rädd eller orolig är det bra att kontakta åklagaren eller domstolen före rättegången. Du kan också kontakta vittnesstödet så kan vi prata igenom olika alternativ och hjälpa dig ansöka om att få vittna via videolänk från en annan plats. Ibland får du inte veta om du får vittna från ett annat rum förrän du kommer till domstolen.

Det kan vara hjälpsamt att minnas att du inte vittnar ”mot” någon viss person, utan som vittne berättar du vad du har sett, hört eller vad du vet om en händelse. Därefter är det domstolens ansvar att fatta beslut. I många rättegångar finns det också flera olika typer av bevis, så ditt vittnesmål är endast en del av alla bevis som domstolen tittar på när de fattar sitt beslut.